Ja jösses vilket fullständigt clusterf*ck till år. Börsåret har ju varit bra, om man gick in efter dippen i mars så har man haft en rejäl uppgång. Som jag nämnt i tidigare inlägg så funderade jag redan förra året på att slimma ner min portfölj så att jag inte har så spretiga innehav med lite skvättar i preffar och några mindre innehav. Detta bestämde jag mig för samtidigt som jag startade denna bloggen och nybörjarportföljen.
Jag tog hem en ganska god uppgång och stuvade om innehavet för att få lättare översikt på mina innehav, minimera risker och låta den rulla på lite mer självständigt.
När jag väl sålde av mina innehav innebar det kanske 15% av portföljen som likviderades och omvandlades till antingen att jag ökade i befintligt innehav eller gick ner i antal bolag.
Detta gjorde jag mellan januari och februari. Jag säger det igen, jag sålde innehav i januari och februari och köpte på mig nytt då.
En bild säger mer än 1000 ord sägs det ju, och mycket riktigt. Jag sålde en fin uppgång och köpte på topp. Året har ju återhämtat sig men istället för 40% uppgång är jag +-0 i flera värdepapper vilket sänker portföljens totala utveckling, helt klart.
Det som stör mig mest är inte utvecklingen utan att hade jag väntat ett par veckor så hade jag haft möjlighet att köpa 30% fler aktier för samma pengar. Men det är lätt att vara efterklok sägs det ju.
Detta året har inneburit många prov och extremt mycket jobb, både på hemmaplan men även på arbetsplatsen, som för många varit just hemmaplan.
Både jag och min fru har jobbat hemifrån sedan starten av pandemin i mars och jag tycker nog att räddningen varit att vi jobbat hemma båda två, just för sällskapet. Om jag hade varit hemma ensam, ensamstående eller på något annat sätt varit ensam detta året så hade jag nog inte klarat det. Vi har haft våra barn hemma under långa perioder detta året när det varit extra stor smittspridning i regionen vilket helt klart ätit vår energi eftersom både jag och min fru har ett produktionsinriktat jobb så krävs det att vi kontinuerligt levererar på våran arbetsplats. Parallellt så har vi renoverat köket och hallen, jag säger vi men 90% av jobbet har gjorts av en mycket god vän som är snickare. Detta har inneburit att vi jobbat på våra jobb, varit hemma med barnen, varit utan kök i en byggarbetsplats samtidigt som man ska vara en god förälder och respektive.
Detta knäckte mig. Jag pallade inte detta, alls. För mig rann bägaren över när golvet i hallen skulle läggas och det uppstod problem. Jag bröt ihop totalt innombords.
Över de kommande veckorna kämpade jag med att hitta energin att ta mig an de mest simpla saker. Det märks mest på mig att jag har 0 simultanförmåga och att mitt minne är borta, mitt närminne alltså. Om jag läser något och någon försöker säga något till mig så tar jag inget till mig och undrar vad som hände.
Min fru har varit en enorm stöttepelare för detta. Hon har stått ut med att när jag kör till affären med en handlarlapp och sedan sagt ”och glöm inte mjölken”, som då varit utanför lappen, då har jag kommit hem utan mjölk. Saker som att jag frågat 3-4 gånger om dagen ”vad ska vi äta till middag?” för jag registrerar inte hennes svar någon gångerna. ”Har vi planer i helgen?” istället för att kolla kalendern, något jag annars gör flera gånger om dagen för att jag inte vill missa något. Vi har kunnat ha långa konversationer där jag efteråt, likt filmen Click, varit helt omedveten om diskussionen efteråt då jag inte sparat det minnet när vi pratat klart. Arbetet blev också lidande eftersom jag inte sovit ordentligt på månader.
Sista kvartalet 2020 insåg jag dock att jag måste reda upp detta. Jag kan inte bara vara ett ok för min familj. Jag tog ett andetag och lovade mig själv att varva ner. Det är okej att vissa saker inte blir klara, inte görs eller någon annan gör det. Därför har bloggen, hemsidan, grupperna och youtube kanalen varit i någon form av evig vila.
Jag har rekryterat fenomenalt folk som hanterar mina grupper i min frånvaro, folk jag litar på, som gjort ett utomordentligt jobb. Grupperna har växt sjukt mycket.
Alltså, wow. Min första stora grupp har alltså över 52 000 medlemmar, jag är mållös.
Nästa år kommer jag strukturera upp bloggen mer och ha lite fler inlägg där jag inte tar mig vatten över huvudet.
Från oss alla på Utdelningsaktier till er alla läsare och medlemmar, Gott nytt år!
Och glöm inte:
Planera för framtiden, lev i nuet!